9 mars 2017, Guest House Light; 9°C
Jag sov gott min första natt på det nya stället. Vaknade tidigt, men somnade om och steg inte upp förrän någon timme senare. Jag hade inte alls förberett mig dagen innan så jag hade ingen frukost som väntade på mig, men jag drack vatten och åt lite kaka som jag ännu hade kvar från Okinawa. Grymt hur en daglig blogg avslöjar ens sämre stunder så här
Rei svarade med att Melinda hade en ryggsäck hon ville köpa och jag visste att det var en kånken för Melinda har talat med mig om det tidigare. Som en trogen kånken-fan var mitt val om att gå med självklart. Däremot hade jag ingen aning om hur jag skulle fixa mitt packande så jag föreslog ompackandet för senare och vi gjorde oss klara för vår avfärd till Osaka!
Efter att jag tvingat i mig en onigiri eller två och yrat runt Kyoto Station i letan efter Melindas favorit Starbucks att träffas på, lyckades vi hitta varandra och hoppade sedan på tåget till Osaka. Från Kyoto Station kan man ta Tokaido-Sanyo Line till Osaka Station. Resan kostar endast 560 yen och tar 28 minuter, vilket är ganska otroligt. Under resan uppdaterade jag instagram med bilder från igår som jag aldrig orkat ladda upp och fick massor med japanska kommentarer, vilket var lite roligt!
Någo Vocaloider och en folkmassa vid stationen |
Efter ryggsäcken skulle Melinda ha Apples hörlurar så vi fortsatte till Yodobashi Camera, varifrån jag kom på att leta efter adaptrar, för såklart har också Guest House Light endast uttag med 2 hål... Jag hittade en för bara 470 yen och var nöjd med mitt köp. Även om jag har klarat mig i 6 månader utan en, och nu bara har 3 veckor kvar, kommer det att vara skönt att inte behöva tänka på huruvida jag kan ladda min dator och kamera eller inte. Dessutom går det säkert snabbare med den här än med den lilla USB laddaren Andrea lånade mig som har räddat mitt liv.
Melinda har på senare tid blivit vegan, vilket gladde mig, förutom från ett livsstillsperspektiv också för att nu var jag äntligen inte den med den striktaste besvärligaste dieten! Vi hittade ett okonomiyaki ställe i stationsbyggnaden med okonomiyaki på potatis. Även om vi sa och försäkrade att inget kött, kom de med bonito på toppen, vilket vi skyfflade över på Reis. Förutom den missen var det riktigt gott och ett trevligt ställe.
Smaskens! |
På toppen av HEP finns ett pariserhjul som var orsaken till att vi tog oss just dit. Med en topphöjd på 106 meter får man en bra syn över staden från den. Med biljettpris på 500 yen var det ett trevligt besök som jag kan rekommendera.
Så var det dags för efterrätt vilket leder oss till någonting jag aldrig trodde skulle ske. Vi hittade absolut inga ställen som serverade efterrätter! På Dotonbori! Vi vandrade runt och runt, gick längs med gator kors och tvärs men hittade ingenting förrän vi kom till Takashiyama varuhuset, som gjorde reklam för två ställen med fokus på efterrätter. Det första vi snabbt vände om från för det var en restaurang med en Michelin stjärna och joo nej, inte med våra budgeter. Det andra stället serverade pankakor, vilket inte var vad jag hade varit sugen på men nu var vi desperata och dödströtta så jag gick gladeligen med på det. Pankakorna var faktiskt goda så jag var riktigt nöjd.
Efter att ha vilat ut våra trötta fötter blev det att fortsätta hem. Rei bor ännu i Richards, Melinda bor nära Kyoto Station och jag bor i Omiya. Det är kanske en halv timme mellan oss alla, men det finns så många olika stationer och tågverk i Japan att vi hade alla varsin linje och station som var närmast och enklast att använda, så vi åkte hem skilda vägar. Vi startade klockan 12 och jag var tillbaka efter klockan 21 så det som skulle vara en halv dags resa hade blivit en full dags resa. Men en rolig dag var det nog!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar