Finland igen

1 April 2017, Helsingfors

Rågbröd till frukost. Ordentlig ost. En annan tesort än matcha. Med det började min första morgon i Finland sen 7 månader.

Jag sov bra och var inte speciellt trött på morgonen. Jetlag känner jag inte av om man inte räknar med att jag vaknade någon timme tidigare än vad jag oftast vaknar på lediga dagar. Jag känner mig aningen sysslolös men får en aktivitet av att gå till matbutiken tillsammans med mina föräldrar. Drumsö har ändrats ganska mycket under tiden som jag var borta och nu har vi ett nytt köpcentrum "Lauttis".

Jag kom till Drumsö med samma höstjacka jag klarade mig med hela året i Japan. Medan jag är på väg att sätta på mig den och mina tygskor hör jag till min förskräckelse mina föräldrar nämna ord så som "mössa" och "vantar". Så ser jag min pappa iklädd i en dunjacka. Min pappa. I en dunjacka. Ett hur kallt land har jag återvänt till?

Det snöade fredag förmiddag efter att tydligen ha varit fint i veckor. Snön återvände passligt samtidigt som jag. Ett sammanträffande eller ödet på spel? Jag lånar en mössa och vantar och klarar mig bra den korta sträckan till köpcentret. Mina föräldrar presenterar ivrigt alla nya butiker, matställen och anläggningar vi fått medan kommunalvalskandidater delar ut sina broschyrer med godis och leenden. Min mamma har tydligen redan utrustat mig med några nödvändigheter. I mitt kylskåp samt en kasse som låg på köksbordet som jag främst ignorera ligger bl.a. rågbröd, karelska piroger, ost, oliver, vindruvor, mandariner och annat smått och gott jag tycker om att leva på. Trots det hittar jag mera grönsaker och ostar att lassa på medan vi är i butiken. Likaså schampo, tandkräm och deodorant för jag vågar inte lita på att jag har något av de hemma hos mig.

Mängden ostar alltså'

Min mamma lagar en av mina favoriträtter åt mig, vegetarisk lasagne, den med mycket selleri i. Så jag har saknat ugnsrätter! Jag äter två portioner och tar en tredje med mig för att äta senare i min egna bostad i Majstranden, som jag raskt måste återvända till efter maten. Jag ska städa undan allt jag lämnade framme igår efter en hastig avfärd och förbereda mig inför en fest eller två som jag blivit bjuden på.

När allt kommer omkring är jag främst av allt en matblogg. Nam!

Min lägenhet känns inte riktigt som min egna. Min syster har t.ex. bytt plats på min säng och jag måste kvickt möblera om så att det ser ut så som jag hade det, även om hennes möblemang sparar på mera utrymme än mitt. Så koncentrerar jag mig på att sätta in alla kläder i skåpet och böcker i hyllan. Sen är det Vanda som kallar.

Jag far på min kompis Hannas inflyttnings/födelsedagsfest. Jag småspringer genom järnvägsstationen för att säkert hinna till tåget som åker från andra änden av stationen men skulle ha hunnit mer än väl genom att bara gå. HRT har ändrats sen jag senast åkt med dem och jag har svårigheter med att betala min biljett. Det var så enkelt att bara visa sitt kort och trycka på en knapp, nu är det tvärtom med flera val och tryck. Jag ska nog åka med tid i framtiden och enbart med spårvagn och metro där jag aldrig visar mitt kort för att undvika det här besväret.

Det är lite absurt att se mina vänner igen. "Hur var Japan?" frågar de och hur skall jag svara på det? Otroligt bra. Fantastiskt. Den bästa tiden i mitt liv, egentligen. Med ett par ord får jag beskrivit mina erfarenheter och känslor från 7 månader. Frågan verkar absurd, men i själva verket behöver jag inte flera ord än så för att beskriva hur det var.

Efter att ha talat och kommit fatt en del med allt som pågått i våra liv på sistone börjar jag känna mig ganska trött. Klockan närmar sig 22 då jag tackar för min del och lämnar festen för att snabbt hinna titta in hos Jon som firar sin avklarade kandidatexamen, innan de fortsätter festandet på stan. Det är ganska roligt att två av mina kompis "klickar" har fest redan första dagen då jag är tillbaka för nu kan jag träffa så många av mina vänner som möjligt utan att själv måsta organisera någonting själv. Det är jag för trött för. Hos Hanna träffade jag en del människor från ungdomsgruppen samt fick se lite nya ansikten och hos Jon har en stor del av mina studiekompisar samlats.

Kvart före 23 ringer jag på dörren som Jon kommer och öppna. Han hälsar med et leende och en varm kram, berättar att mitt besök är det bästa han kunde ha önskat sig och så börjar det höras utrop Ella! Ella är här! längre bak från lägenheten. Jag blir attackerad med kramar av mina kära studiekompisar som alla samlas i en ring runt mig, smått i fyllan och uttrycker sin glädje av att se mig igen. Jag måste säga att sällan känt mig så älskad som nu. Så många har saknat mig och visar det nu så öppet. De är så glada av att se mig igen och uttrycker det så starkt och entusiastiskt! Det är aningen besvärande att verkligen stå mitt i en ring där alla ser på mig och väntar på att jag skall berätta någonting spännande om Japan, medan det är ganska tomt i mitt huvud, men på samma njuter jag av det, av att se hur jag har någon betydelse här.

Jag spenderar inte mycket tid med dem, klockan 23 fortsätter alla antingen till stan eller hem, och jag är själv jätte trött så det är min egna lägenhet och säng som kallar på mig.

Sådan var min första dag i Finland igen.