En vanlig måndag

10 oktober 2016, Kyoto;

Dagens läxor inför morgondagen:

4 sidor grammatikuppgifter från boken
1 arbetsblad hörövningar
2 arbetsblad med kanji
1 arbetsblad med verb

+ att läsa till prov som består av

2 kapitel vokabulär
18 stycken kanji

Dagens schema:

Skola från kl. 9.00-16-25 med endast en timmes lunchpaus och mycket korta raster mellan lektionerna.

Man får nog jobba hårt här.

26 september 2016, Richard's House; 27°C & mulet

Min goda sömnrytm har börjat sämrats kväll för kväll. Då jag i förrgår gick och sova kl. 2 fick jag inte sömn förrän kl. 3 igår natt. Som tur har jag inte haft några tidiga morgnar att ta stress över och jag sov så sent som till kl. 9. Under natten hade jag fått ett meddelande från japanska tjejen som vill träffas som jag tog en god tid på mig att svara på, för hon skrev både på svenska, japanska och engelska och hennes svenska var felfri så jag måste dubbelkolla min japanska.

En stund senare gick jag för att kolla resultaten för Advanced Registration. De var upplistade på en vägg i ett klassrum i Kofukan. Jag hittade genast mitt namn under kursen för arkitektur, jes! Sen var det bara att i rädsla leta fram mitt namn annanstans, men det hittade jag inte. Huh! Tyvärr blir det ingen ikebana för min del, men åtminstone får jag gå en annan cool kurs och så sparar jag 16 000 yen.

På vägen tillbaka hem stötte jag på Darcy, som frågade mig hur kursvalen skulle skrivas upp på blanketten. Jag lovade hjälpa henne och någon timme senare kom hon in på mitt rum där vi fyllde i blanketterna tillsammans.

Jag kommer att ta 10 kurser general japanska för nivå 2, japanese language seminar A, nihon no bunka tokkou A för nivå 2 (och 3) samt tradition and art in japan. Tillsammans blir det exakt 15 lokala studiepoäng.

Senare på kvällen gick jag också och hjälpa Rei med blanketten. Efter det hängde jag med henne och Anna som hade börjat titta på Stranger Things. Vi såg ett och ett halvt avsnitt varefter klockan var 22 och läggdags. Jag tror jag lyckades få sömn kring kl. 23 så yay progress!

21 september 2016, Richard's House; mulet & duggregn

Idag började dagen kl. 9:30 med info om trafiksäkerhet. Tillfället var lite väl långt och överdrivet förklarande. En jurist och alumn till Doshihsa berättade till oss om cykelregler. De är många och med stänga straff som ingen ändå lyder. Till mina favoriter hör att få upp till 3 månader fängelsestraff med tvångsarbete eller 50,000 yen böter för att inte stanna vid ett stop-märke eller för att inte cykla på rätt sida av gatan (vänster). Man kan också få upp till 50,000 yen böter av att cykla med ett paraply, utan en lampa på natten, för att plötsligt vända riktning eller för att lyssna på musik medan man cyklar. Det är också förbjudet att cykla bredvid varandra eller två på samma cykel (20,000 yen böter). Som sagt har jag sett åtminstone hälften redan under mina två veckor här.

Efter infot blev det kaos i rummet då de började dela ut info för vad man skall göra om man vill cykla till skolan i ett hörn, vad man gör om man vill ta metro till skolan längst fram, två olika sorter av studiekort i de bakre hörnen och ännu någonting femte i det fjärde hörnet. Jag tog en lapp både för cyklande och metron utan att egentligen planera använda dem. Så fick jag äntligen mitt studiekort!

Lite mer har jag också börjat socialisera med de andra. Fastän Anna och Joonas satt på vänstersida av mig under infot satt en kinesisk flicka på min högra sida som jag utbytte några ord med. Jag gick också med Rei och Darcy till 7eleven för att visa hur kopieringen av residency card fungerar då Rei hade fått en dålig kopia och Darcy glömt att göra sitt. Anna och Joonas med Joonas gäng gick åt sitt håll för att fixa cykelgrejen.

Kameraljudet får mig stressa över mitt fotande men jag gör det ändå (dock inte lika bra)

Sen var det dags för lunch. Jag åt lunch i skolkafeterian med Darcy och ett gäng utbytesstuderanden; Madeleine, en Anna från England och en annan från Tyskland, och flickan som bor i Richard's och var med på chokladmötet men vars namn jag inte vet. De verkade redan vara ganska nära och satt och skvallrade? En del av dem berättade att de är bekanta från tidigare men det är nog konstigt och skrämmande hur snabbt vissa klickar skapas... Speciellt då det satt och skvallrade. Jag har hör flera personer tala smått illa om andra och det är någonting jag aldrig riktigt haft i mina kretsar så det känns jätte underligt och smått obehagligt. Tydligen finns det en del människor som är bekanta från tidigare och inte kommer fullt överens och dels finns det grupper som formas med andra som lämnas utanför och drama som skapas av det? Suck. I den här åldern? Verkligen?

Efter lunchen var det dags för orientationen gällade kursregistrationen. Nivå 1 och 2 var i samma klassrum, troligen för att kurserna vi måste och kan ta är ganska liknande och för att vi hade en tolk som försäkrade alla om att vi verkligen förstått systemet. Tolken var en kille från Amerika som själv fyra år tidigare hade varit på utbyte i Doshisha och studerat på nivå 1. Nu studerar han vidare på Doshisha och verkar tala flytande.

Systemet fungerar så att vi tar alla general kurserna. I mitt fall alltså general 2-1, general 2-2, general 2-3, ... osv. Varje kurs är värt ett studiepoäng och det finns tio av dem sammanlagt, med två varje morgon hela året igenom. Därav kommer jag måsta studera 10 poäng japanska, vilket nog passar mig. Det verkar vara Doshishas minimikrav för oss, medan 15 är maximet. Helsingfors universitets gränser är 13-20 poäng. När vi frågade tolken, berättade han att fastän endast två lektioner varje dag verkar vara lite, finns det hela tiden små förhör och prov så då han tog 14 studiepoäng under sin tid hade han fullt upp med det. Ingen aning vad HU har tänkt på med 20 poäng... Eller Cambridge som Madeleine studerar på som ger dem möjligheten gå 30 studiepoäng...

Det finns tre "extra" kurser vi kan ta som går på japanska (om Japans kultur, språk i vardagsituationer etc.) och ett flertal som går på engelska. Vissa av kurserna kräver att man registrerar sig till dem i förväg varefter platserna lottas bland alla ansökarna. Systemet är lite dumt för man hamnar sedan gå kurserna man fått plats på. Om jag t.ex. är intresserad av fyra kurser och anmäler mig på dem alla med tanken att jag kanske har tur och får plats på en eller två, men sedan får plats på alla fyra blir det massor för mig att gå. Men om jag inte anmäler mig till mer än jag kan gå för säkerhets skull är risken lika stor att jag inte får plats på den ena eller dom två jag registrerade mig på... Tur nog finns det flera kurser man inte behöver registrera sig på i förväg som intresserar mig, så jag har nog kurser jag kan gå fastän jag inte får plats på någon av advance registration kurserna. Tydligen är framförallt Ikebana väldigt populärt...

Förutom en blankett för advance registration har vi en blankett för center of global education kurser, men med deras kurser behöver vi inte tävla om platser utan bara lämna in blanketten skilt, för kurserna ordas av centret och går genom ett skilt system.

Sist och slutligen är systemet inte så krångligt, efter att de visade oss hur man fyller i anmälningsblanketten. En del kråtande är det med vad som skrivs upp var, men inte så farligt.  Jag vet nog inte alls vad jag skall välja nu... Ikebana med dåliga chanser givetvis, men vad annat av de 4-5 kurserna jag är intresserad i?

Under infot fyllde vi också i en blankett för ett rabattkort med 10%s rabatt för mat i cafeterian och av böcker i Doshihsas egna handel, mm.. Så presenterade en av våra lärare våra böcker åt oss. Till en början behöver vi bara köpa en som kosta typ 1000 yen så det är inte så farligt!

Nivå 2:s böcker börjandes från den röda

En enkel liten blankett att fylla i för rabattkortet

Jag gick sedan med Rei och Anna för att betala educational fee:n vid en maskin. Jo då, tyvärr finns det hemliga kostnader med att studera här även för oss finländare. Sån tur är summan inte större än 2500 yen och lär gå åt material etc. för våra studier. Vi gick också efter våra rabattkort "Doshisha coop" som vi hamnar betala 3000 yen pant för. Ganska mycket, men vi får det tillbaka så det är helt okej. Vi blev bjudna med på karaoke i kväll av en Shane som studerar på samma nivå som jag och tydligen är bekant med Rei från tidigare. Vad roligt! Det har jag velat gå på länge + mer socialisering!

Reis goda pasta med Annas äckliga te

Med det var vi klara med campuslivet för dagen och fortsatte till Richard's. Rei erbjöd sig göra mat åt mig och Anna. Det blev pasta med ostsås. Riktigt gott! Vi satt länge och talade och lärde känna varandra och varandras länder och kulturer lite bättre. Jag verkar faktsiskt ha en del gemensamt med henne, men det hör till en annan blog... En stund senare kom Rae'La med och vi planerade gå ut till en izakaya vid Imadegawa, nära campus. Madeleine kom också med. Karaoke planerna förstörde för våran del då det först var tal om att gå till kl. 21 men det ändrades till kl. 18, då vi ännu var trötta efter maten. Dessutom hade Rae'La bjudit oss med med ett gäng flickor att gå imorgon redan tidigare, vilket verkade som ett bättre erbjudande och två kvällar i en rad skulle bli lite väl mycket...

Vid izakayan kostade allting 270 yen. Vi beställde gemensamt franskisar med curry och frenchisarada kryddning. Jag åt också någon typ av gelébaserad efterrätt med grädde och röda bönor samt drack någonting alkoholrikt med persiko- och grejpsmak. Jag skulle kalla det en lyckad kväll!

Vad ska vi beställa...?

Franskisarna kryddas!

Nami!

 

Det absolut konstigaste...

...jag stött på här hittills är hur min telefons kamera plötsligt hade ljud för sig en timme efter att jag bytt till det japanska simkortet och satt på restaurang och fotade min mat (jo då!). Först trodde jag inte ljudet kom från min kamera men jag tog ett par bilder och ljudet matchade alla så jag insåg att de måste ha varit min telefon de kommer ifrån. Troligen ändrades mina inställningar efter att jag bytte simkort (även om telefonen konstant var i tystläge).

Nu, väl hemma igen, vill jag ha bort ljudet. Men jag hittar inte var jag skall göra det. Jag googlar och internet föreslår att jag skall ladda ner en app som jag får ljudet bort med på min Samsung telefon. (Att hamna skaffa en app för att kunna ha fler än ett språk var jävligt nog, tro inte ens att jag skulle göra någonting sådant, speciellt då jag har kunnat få ljudet bort genom att sätta min telefon i tystläge!). Googles förslag nummer tre är en forum diskussion där en person påstår att med dnas telefoner kan man få ljudet bort med volymknapparna och genom att ställa in telefonläget.

Vad. I. All. Världen.

En sån extremt liten och fjuttig funktion. Hur i all världen ska det fungera på det här sättet? Låt mig fota min mat i fred! Låt mig få ta mina tjuvfoton på allmänna platser, i skolkorridorer och resandes med kollektivtrafiken.

Mitt liv är förstört.

Resultat och registration

20 september 2016, Richard's House; 22°C & moln till kvällen

Efter att ha flitigt kollat upp alla kurser igår var jag inte så oroad över hur registrationen av dem skulle gå idag. Av någon oförklarlig anledning var jag inte heller oroad över vilken nivå jag skulle tilldelas. Kanske jag helt enkelt inte orkade ta stress över det, eller så kändes det som att jag ändå skulle bli satt i gruppen som passar mig bäst?

Vi gick till Doshisha tillsammans med Anna och stötte på Joonas på vägen. Han ville till nivå 5 och vi hoppades båda på 2. Väl uppe på tredje våningen i Kofukan-byggnaden var det fullproppat med folk. Vi fick nästa kämpa oss till listorna på väggen. "Jes!" Hörs det från Joonas som slapp till nivå 5. Min blick följer hans och några rader ovanför Joonas namn ser jag till min lättnad "II" skrivet bredvid mitt. "Ei voi olla totta" utropar Anna. En stund tror jag hon nådde nivå 3 men så skrattar hon att hon hamnade till den första. Fem minuter sen, ute på gården i regnet skämtade vi om hur det ändå kommer att gå så och nu är det verklighet för henne. Förhoppningsvis börjar de inte helt från grunderna på hennes nivå och hon ändå får någonting ut av studierna. Vi stötte på ett par andra som också hamnade på den första nivån och de var alla lite oroade över det.

Resultat!

Jag är lite glad att vi är alla i olika grupper för nu måste vi hitta nya kontakter. Jag brukar ha svårt att skapa nya sociala band då jag redan har ett eller ett fåtal fungerande, för jag känner inte riktigt behov för mer, men här vill jag verkligen träffa massor med nya människor. Jag hoppas också att socialiseringen blir lättare när studierna väl börjar, för just nu med Richard's House har vi inte riktigt gemensamma utrymmen som folk spenderar mycket tid i vilket gör det hela svårt. Eller sen gjorde jag dumt då jag bara hängde med Anna dom första dagarna och missade skapandet av klickar. Jag bara såg aldrig någon nånstans i huset mer än i förbifarten på väg ut eller in...

Efter att vi fått veta våra nivåer skulle vi träffas i klassrum där vi skulle få höra hur vi registrerar oss på kurser osv.. Hursomhelst blev det inget info, utan två lärare kom på plats och informerade oss om att tillfället avbokas pga. tyfonen som härjade på utomhus. Visst, det har regnat hela morgonen, visst har de lovat ännu mer regn till eftermiddagen men en avbokning? Seriöst? Hur förhindrar vädret oss från infotillfället? Jag förstår inte...

Jag fortsatte till 7eleven, tog en kopia på min residency card vid deras kopieringsmaskin och lämnade tillbaka kopian till ett av Doshishas kontor, i ett av Doshihsas byggnader. Jag lämnade också min Richard's House Pledge och hämtade följande räkning för hyran från ett annat av Doshihas kontor, i en annan av Doshihsas flera byggnader. Så mycket flängande fram och tillbaka.

Därifrån fortsatte jag och Anna till Yodobashi Camera norr om Kyoto Station där vi efter två timmar lyckades skaffa ett sim-kort till mig. Jag skaffade endast ett mobilpaket från operatorn OCN, vilket tydligen är det enda operatorn som går att skaffa ifall man inte har ett japanskt bankkort. Det här var för övrigt vad alla verkade ha valt. Öppnande av kontraktet var ganska dyrt, kring 7800 yen, men paketet jag valde (3.0 BG/mån) kostar endast 1188 yen/mån och är förmånligt.

Det tog så länge eftersom vi blev och fundera på huruvida simkortet fungerar med våra telefoner och för att vi överlag hamnade bli och vänta eller fundera på det ena och det andra. Sån tur var alla tre, som i tur och ordning betjänade oss vänliga och lät oss tom. testa ifall simkortet fungerar i våra telefoner, trots att vi var beredda från första början att "köpa blint", vilket de inte ville att vi skulle göra (därav allt väntande och funderande och stillastående). Anna lyckades inte skaffa sitt för man skulle betala en liten summa med sitt bankkort för att ge dem sina koder och hennes kombinationskort verkade inte fungera. Tur har hon andra bankkort med sig i Japan, så hon får det förhoppningsvis skaffat senare.

Efter simkorten tittade vi runt i varuhuset och åt på deras restaurangvåning. Restaurangen vi valde gjorde reklam för vegetariskt vid dörren men hade ingenting på sin lista. Tur nog fick jag en fullt vegetarisk rätt genom att fråga. Lite fick vår servitris springa fram och tillbaka, men hon förstod genast vad jag ville, så det var trevligt. Maten var god och i och med att morötter är så dyra i matbutikerna blir jag alltid extra glad av att se dem i mina portioner!

Friterad sparris, aubergine, morot, lök och paprika/chili med kål, ris och miso

När vi gick ut ösregnade det. Tur kunde vi lätt slinka ner till metron och så var det inte långt att gå till Richard's från Imadegawa-stationen. Mina skor har varit genomvåta hela dagen igenom (det var inte så roligt i varuhuset) men mina kläder har hållits relativt torra. Tur nog blåser det inte så mycket som det regnar så paraplyet är effektivt.

Hemma igen har jag varit i kontakt med flera från Finland. Både min mamma och Andrea kommentera på tyfonvarningarna i Japan, så jag antar att jag borde vara lite mer på min vakt och att det kanske låg någonting i att inte ordna orientationen idag. När jag nu följer med japans meteorologiska sida anger den faktiskt warning för heavy rain och landslides samt advisory för gale. Hoppsan! Sånt här är jag inte van med!

Kursval - första förvirring

19 september 2016, Richard's House; 22°C & regn med en fuktighetsprocent på 96%

Imorgon kl. 9:00 kommer resultaten från Japanese Language Placement Test upp på väggen i Doshishas utrymmen. Från och med kl. 9 imorgon ända tills kl. 11:30 i övermorgon sker även Advance Registration, dvs. kursregistrationen för kurser som endast kan ta ett visst antal deltagare och i värsta fall måste lotta eller välja bort en del enligt olika kriterier. Eller så är det jag har förstått saken. Den egentliga registreringen sker först 27.9... Jag var på väg att leta vilken dag den tar slut men nu ser det ut att den också bara varar en dag. Usch så otroligt stressande! Om jag inte får mina kurser gjorda och registrerade NU på den här lilla korta tiden jag fått, är i princip allting förstört. Hela mitt utbytesår. Så känns det åtminstone. 

En stressfaktor är hur jag enbart kan ta japanska kurser baserat på vilken nivå jag hamnar på och att jag inte vet vilken nivå jag hamnar på förrän registrationen redan börjar. Ingen chans för vettiga förtidsplaner. Eller okej, nu överdramatiserar jag lite. Jag har läst om vad som väntas av de olika nivåerna och enligt det skulle jag hamna på nivå 2. Enligt vad de berättade åt oss före provet kunde jag även i bästa fall komma upp till nivå 3, men då är jag ganska optimistisk och får inte ha haft många fel i provet. Nivå 1 skulle vara pinsamt att hamna på för den är väldigt grundläggande, men i värsta fall har provet skitit sig och jag hamnar dit...

Språkkurserna jag har att välja mellan på nivå 2 och nivå 3 skiljer sig inte alls. Båda nivåerna erbjuder kurserna General, Grammar och Oral Expression. Utöver dem kan vi fritt välja mellan kurser om Japan, världen, etc. Jag är ganska sugen på att gå en kurs i Ikebana (blomsterarrangemang). Den kostar (ganska mycket), men kom igen; Vad är mera min grej än att organisera blommor på ett snyggt sätt?

Det finns även en kurs om vad japaner anser vara fint som intresserar mig, samt en om Natural Sciences and Global Issues. När jag läste beskrivningen blev jag ivrig men nu vet jag inte om det är en kurs jag får någonting ur, då jag redan vet ganska mycket om ämnet, eller om det skulle vara trevligt att få syssla med någonting bekant och säkert få massor nya perspektiv. Se det är mitt problem här. Jag har ingen aning om vilka kurser som är bra och en press på att göra mina val redan nu. Senare kan vi hoppa av kurser men inte på dem. Helsingfors Universitet kräver att jag studerar 13-20 av Doshishas studiepoäng och Doshisha begränsar studierna till max 15 per semester. Det innebär att jag har råd att hoppa av en kurs. (Ifall jag inte betalar Doshisha för att gå fler; konstigt system de har).

För tillfället har jag hittat en lista på alla kurser (och huruvida de måste anmälas till redan imorgon) i ett häfte Doshisha delade ut åt oss under orientations tillfället. Sen letar jag upp kurserna på Doshihsas nätsidor där de faktsiskt har ganska bra beskrivningar på kurserna. Dels vad de handlar om, vad som krävs av en och vad som väntas läras. Förutom beskrivningen har de ett schema på vad som gås igenom under varje lektion. Jag anser att jag får en ganska bra bild av innehållet på det sättet. Dock vet jag ingenting om kunskapsnivån och djupet, vilket är ganska relevant med tanke på om kursen är bra och i mitt tycke eller inte.

Åtminstone erbjuds det hjälp inför det här imorgon.

Dag fyra: sushi och sake

12 september 2016, Richard's House; hett och fuktigt

Jag har vaknat ganska tidigt, kring kl. 7-8 varje morgon. Morgnarna går med att följa upp e-post och social media och med att googla och ta reda på allt mer om Kyoto. Idag läste jag om klubbar i Doshisha. Doshisha har 410 olika klubbar med allt från musik till sport och konst, med en klubb för aviation och en yachtklubb bland mina favoriter. Jag vill gå med i en men jag är inte riktigt säker i vilken. Kanske någon konstinriktad? Jag saknar mina dagar i kuvisen...

Kl. 11 hade vi en brandövning med Richard's House, Hawaii House och Friend Peace House, som alla delar samma gårdsplan. Vi samlades i loungen som tidigare men fortsatte snabbt ut till gården där en brandman kom emot oss med enkla fällbara skyltar med lågor på samt sex brandsläckare. Han demonstrera först hur släckaren skall användas varefter vi själva fick prova fälla skyltarna med lågorna. Först ropar vi 火ぎだ (kagida - det brinner) varefter vi tar bort den gula säkerhetspinnen, lyfter upp slangen och trycker ner handtaget för att börja spruta vatten medan vi varsamt närmar oss "elden" för att nå den. Det hela sker med mycket fnitter.

Under övningen kör en brandbil på plats och både branmännen och Kuroiwa-san tar mycket foton. Vi posera framför brandbilen med branmännen och jag hoppas ännu också någon dag få bilderna...

Så fortsatte vi inomhus och fick höra vad vi skall göra om det sker en jordbävning eller någon annan katastrof. Alla instruktioner idag har endast gått på japanska, både som prat och som en informativ brochyr. Jag förstår majoriteten, men en del detaljer blev oklara, vilket kanske inte är så bra med tanke på hur viktigt det är att veta vad man skall göra i olycksfall. Så mycket vet jag att jag skall gömma mig under bordet om jag upplever en jordbävning och att det vore vettigt att packa en väska inför olycksfall... Tur nog är det enkelt att hitta och läsa vidare instruktioner på nätet på valfritt språk!

Efter övningen tog jag mig tillbaks till rummet där jag studerade inför nivåprovet på onsdagen. Plötsligt knackade någon på min dörr, vilket visade sig vara Anna som meddelade att hon har tråkigt så hon tänkte fixa min wifi åt mig. Jag hade redan lyckats fixa det själv, fastän den enbart fungerar på min tablett och inte min telefon. Så gick vi ut för att testa på 回転寿司 (kaiten-zushi - rullbandssushi).

Vi gick ut längs med Imadegwa-dori till närmaste くら寿司 (Kura sushi), som låg lite på 2km/c. 30 min. från oss. På stället fick vi ett bordsnummer och så var det upp till oss själva att luska fram hur allting fungera. På bordet fanns en lista på all sushi som man kunde beställa och beställningen gjordes via en skärm. Bilder på sushin fanns överallt vilket förenklade det hela. Rullbandet löpte bredvid oss konstant med sushi vi först inte vågade plocka åt oss, men som vi sedan insåg att var för alla, trots numreringarna på dem.

Jag åt きゅうり巻, なり och  たまご焼き.  Tallrikarna fälldes ner i en öppning vid bordet och baserat på det fick vi vårat kvitto vid kassan sen. All sushi kostade endast 100yen så det var riktigt förmånligt och ganska gott också!

Efter sushin fortsatte vi promenera söderut, förbi 二条城 (Nijōjō - Nijo slott) till en mindre (jämfört med Teramachi-dori) shoppingata.

Klockan var redan närmare sex så ställena började stänga men ett par butiker hann vi se in i. Före vår hemfärd köpte vi varsin taiyaki (min med äppelfyllning) som visade sig vara en trevlig och god vägkost. Vägen till Richard's House härifrån var ganska lång, närmare 4km, men gick snabbt och enkelt då vi hade sällskap av varandra och staden ännu var ny och intressant.

Kvällen slutade dock inte där. Båda har vi velat besöka en izakaya och var lite sugna på att prova på en ikväll. Enda problemet var att vi inte visste var våra närmaste ligger... Ett skynke på en sidogata kikade vi in genom, men trots en lapp med alkoholpriser vid ingången, såg det alldeles för privat ut för att vi skulle ha våga ta oss längre in. Ett annat ställe var fullt och därmed blev vi och vandra runt gatorna tills vi hittade ett ställe norrut, nära ett mindre köpcentrum. Platsen var liten och mysig, även om det kunde ha fått vara ännu mindre för vår smak... Stället serverade både meksikanskt och okinawa:nskt och var dekorerat med trä och varma toner. Servitrisen var den första som har frågat oss om vi vill ha betjäning på japanska eller engelska. 

Vi tog varsin drink gjord på alkohol från Okinawa med mangosmak. Det var gått och vi fortsatte på samma linje men drink nummer två som smakade som mango och passionsfrukt. Prisklassen var kring 600-700jen. Jag tror lite servitrisen skulle ha velat att vi beställer mat också (med tanke på deras business eller våran hälsa), men fastän listan såg bra ut var det ingenting som vi var sugna på nu.

        

Anna har hunnit köpa både sake och umeshu under vår korta vistelse här i Japan och jaa... en sak ledde till det andra och vi fortsatte sedan till hennes rum där jag smakade på hennes sake, som smakade äckligt men var helt gott blandat med äppelsaft, och umeshu som jag har svurit på att är så äckligt att jag inte dricker en droppe av det till i mitt liv men som jag ändå blivit nyfiken på tackvare hur mycket Anna har talat om det. Nu får jag dricka upp(?) mina ord för hennes umeshu smakade faktiskt gott! Den smakade färska plommon och hade inte en myskig bismak som den jag druckit av tidigare.

    

Min första måndag i Japan avslutades därmed först efter ett flertal drinkar kl. 2 på natten. En mycket bra start på veckan, säger jag!

Dag tre: random ramen

11 september 2016, Richard's House; hett och fuktigt

Morgonen tog jag det lugnt på rummet. Jag tillredde matcha och surfa på nätet. Det var en förmiddag mycket typisk mina lediga förmiddagar i Finland.

Jag checka på mina närområden på Google maps och letade framförallt efter matbutiker. Vi har funderat mycket på bra, billiga, närliggande matbutiker med gott utbud tillsammans med Anna. Hon har en japansk kompis (från pick-up servicen) som tipsade henne om att Takashima köpcentret skulle vara bra. Det ligger c. 3km/30min. från oss, så det är inte direkt närliggande, men om priserna är bra kunde vi börja använda det.

På eftermiddagen gick vi ut tillsammans för att besöka matbutiken jag aldrig gick till igår. På vägen gick vi förbi ett litet matställe vars fönster och meny vi ville titta på närmare, för att se om det skulle vara värt ett besök någon dag. Så fort vi närmade oss stället kom en äldre kvinna ut och bjöd in oss utan att vi egentligen hade en chans att säga emot. Så fort vi kom in fick vi en meny i handen och de började fråga oss ifall vi äter på plats eller tar maten med oss... Det kom lite plötsligt, men eftersom vi började bli lite hungriga och stället verkade lite intressant stannade vi kvar.

Utrymmet bestod av ett ganska litet avlångt rum, med ett längsmedgående bord/bardisk som vi satt vid så att vi kunde se köket på andra sidan. Förutom oss två fanns det en liten grupp japaner som satt i ändan av bordet längst bort i rummet. Jag hittade vegetarisk ramen för mig. Portionen var stor och het både till temperaturen och smaken.

Hur skall det här ätas...?

Personalen var trevlig. De var många av dem som stod på andra sidan bardisken utan värst mycket att göra. En av dem, en ung man började småprata med oss. Han frågade varifrån vi kommit och sånt. Fastän vi svarade på japanska höll han sig envist till engelska. Vi blev bjudna på gratis höna (inte för mig) och apelsin (JOO TACK GENAST!) under måltiden och tuggummi då vi hade ätit klart och betalade vid kassan så riktigt gästvänliga var de trots den första håsande bilden de gav.

Vi fortsatte via Keiyo D2 Kawabata som sålde lite alltmöjligt och varifrån Anna hittade en ny dyna för sig och jag fick se vad exakt dynorna här är stoppade med; små bitar av plast formade som rör. De gör dynan ganska hård, men jag tycker om det. Jag brukar ligga på min sida så nu hålls mitt huvud i bra led till min axel. Gosa kan man inte med den men sova nog.

Vårt slutliga mål var raifu (ライフ川端東一条店) som var en stor mataffär med två våningar. Jag köpte bl.a. ris, saft, mer te, små filerpåsar för löst te, ingefära och pepparmynta som kryddor, choklad meronpan och yoghurt att äta till frukost. En burk yoghurt är endast 75g här så helt mättande är det inte, men jag vill inte äta vitt bröd och jag har inte tid eller ork att tillreda ris, så jag vet inte riktigt hur min frukost kommer att se ut när jag väl blivit mera hemmastadd här.

Som vanligt var det redan skymning sextiden då vi var klara med uppköpen och började gå hem igen. På rummet avslutade jag min dag lika slött och vardagligt som jag börjat den; med att surfa på nätet och smaka på japanska matvaror. Aloe vera yoghurt är ganska spännande och gott ska ni veta! Hoppas det kommit till Finland när jag väl kommer tillbaka!

Dag två: på äventyr till matbutiken

10 september 2016, Richard's House; 24°C & klart

Jag hade ingen väckning på då jag tänkte att jag nu om någonsin förtjänar sömn. Jag vaknade 9-10 tiden och hade det hett återigen. Liksom igår sov jag med eakon avstängd och fick sätta på den så fort jag kom upp ur sängen. Jag öppnade datorn, kollade mina meddelanden så gott det gick och började skriva blogg. Hela förmiddagen gick åt till det.

Jag åt "frukost" tolvtiden, vilket bestod av meronpan och te. (Jag är inte en frukostmänniska vare det sig när jag äter eller vad jag äter - bloggläsare ta inte modell). Meronpan - melonbröd är ett sött mjukt bröd med ett rutmönster på ytan likt en melon. Det var gott och kostade inte mer än ¥100.

sött och gott

När klockan närmade sig tre började jag känna behovet för mer mat och bestämde mig för att ta mig ut ensam för första gången. Som mål hade jag en matbutik på andra sidan Kamogawa-floden i mitt närområde. Dock gick jag inte den raka vägen till butiken utan såg floden och kände ett starkt drag till flodstranden. Vyn var vacker!

Vattnet var lågt och det fanns stenar över floden som man kunde hoppa på över till andra sidan. En del av dem var formade som sköldpaddor! Stället var populärt och jag såg både barnfamiljer, ungdomar och vuxna. Många fotade eller fiskade eller bara satt och njöt. 

Jag blir väl till mods varje gång jag får besöka vattendrag och nådde ett inre lugn av att se att någonting så här fint, lugnande och roligt finns bara en 15 minuters promenadväg från mig!

Förutom att ha fått mig på gott humör fick floden mig att glömma allting om vart jag ursprungligen skulle. Jag gick kors och tvärs på intressanta gator istället för att följa rutten till butiken som jag kollat upp på förväg och hittade inte till den mera. Däremot såg- och besökte jag ett antal mindre närbutiker i hopp om att hitta vettiga ingredienser för matlagning, men alla jag gick in på var mera för snabbmat och absoluta nödvändigheter än vardagliga inköp. Slutligen köpte jag lite pasta, tofu, soija, sallad, ägg och olivolja från en 7eleven då jag ändå behövde besöka en för att lyfta mer pengar för variösa räkningar. Det blev en enkel med duglig måltid av dem. Så fort jag var hemma igen såg jag att Anna 20 minuter tidigare hade frågat mig med för en butiksfärd till samma butik jag hade gått ut för att besöka, men glömt bort vid något skede... Tyvärr var jag 10 minuter sen till att svara på hennes meddelande och hon hade hunnit gå ut på egen hand hon med. Åtminstone hade jag nu mat för dagen och morgonen.

Jag googlade japanska vegetariska recept medan jag väntade på att pastan kokade och bestämde mig för att satsa på att köpa specifika ingredienser för specifika rätter inom de närmaste dagarna för att samla på mig vettiga grejer. Det var väldigt svårt att köpa mat utan att veta vad exakt det är man köper. Ta soija som exempel. Det fanns flera burkar på rad, i olika storlekar, med vitt skilda pris och olika namn. Jag köpte koikuchi shoyu för det var billigt, kom i en förpackning som varar hela min vistelse och verkade "normal". Hemma visade sig att jag hade köpt mörk soija, alltså den allra vanligaste soijan som används. Jes! Om det inte redan har kommit fram är alltså allting på japanska på etiketterna och varorna. Det gäller att gissa, se på bilder och känna till ens en del kanjin/kunna hiragana och katakana. 

Till efterrätt åt jag SHOW BY ROCK!! godiset medan jag än en gång beundrade sikten från mitt fönster. Jag spenderade också hela eftermiddagen med att turvis stänga av och sätta på eakon och med att försöka hitta rätt balans i vilken temperatur jag vill ha. Då jag har den på blir det för kallt, men när jag har den avstängd eller på en nivå jag hoppas är passligt varm tar det inte länge innan luften känns tung. Usch så jobbigt! Trial and error... trial and error....

Telefonstolpar hör till min Japan-estetik

Min första dag i Kyoto

9(10) september 2016, Richard's House; 31°C & klart

Jag vaknade ungefär halv åtta till att jag hade det hett. Jag vet inte ännu hurdan temperatur jag vill leva i och efter att ha haft eakon på hela kvällen fick jag så pass kallt att jag stängde av den till natten. Det första jag gjorde på morgonen var därmed att sätta på den igen, vilket är någonting jag sportat med mycket. Jag tog en dusch och försökte få i mig lite morgonmål; teet jag köpte igår, en semla jag tog med mig från flyget och mellanmålskex jag har med mig från Finland. Jag saknade lite min aptit och uppdaterade äntligen Facebook med ett meddelande om att jag är vid liv och har det bra medan jag långsamt smuttade på maten.

Kl. 9.15 träffades alla från Richard's House, Hawaii House och ett tredje närliggande boende i Richard's House lounge för ett infotillfälle. Rummet var fullt och vi började med att gå igenom ifall alla var på plats baserat på rumsnummer. Jag satt längst till ingången så Kuroiwa-san började med mig och jag kunde inte bara följa med i andras spår utan måste inse själv vad det är jag skulle göra och säga. Tur nog är 部屋番号 (heya bango - rumsnummer) lätt att förstå.

Då alla var på plats (det fanns ett par som försovit sig) fick vi papper med ordningsreglerna på japanska och engelska. Så presenterade de tre värdena/värdinnorna sig och efter deras presentationvar det dags för våran. Vi skulle säga vårt namn, varifrån vi kommer och vilket rum vi bor i. 

はじめまして、エラです。フィンランドから来た。部屋番号は307です。よろしくおねがいします。

(Hajimemashite! Era desu. Finrando kara kita. Heya bango wa san maru nana desu. Yoroshiku onegaishimasu! - Trevligt att träffas! Jag är Ella. Jag kommer från Finland. Mitt rumsnummer är 307. Trevligt att träffas!)

Många var från Amerika, ett par från Frankrike och andra Europeiska länder, t.ex. Tyskland och Skotland. Majoriteten var säkert ändå från Asien, främst Kina. Så började en av värdinnorna läsa upp vad som stod på pappret. Reglerna var ganska självklara. Alla husen är endast för kvinnor, inga män får komma in och ingen, man eller kvinna, får bli övernatten. I Richard's House skall vi ta av oss skorna vid ingången och lämna dom i våra egna små skoskåp. Jag tycker det är så gulligt japanskt. Vi får elräkning till våra egna postfack en gång i månaden och de ska vi komma ihåg att betala (jag kommer absolut att glömma titta i mitt postfack med jämna mellanrum). Hyran och futonbetalningen har jag redan gått igenom. Vi skall inte tappa bort våra nycklar, inte göra ändringar på rummen, inte störa på något sätt och det är tystnad kl. 22-8. Annars får vi komma och gå hur vi vill, bortsätt att vi inte får vara borta längre än en månad utan att meddela i förväg. Jag tycker inte reglerna verkade värst strikta eller svåra att följa. Som följande tog Kuroiwa bilder på oss, enligt husen och våningarna som vi bor på (jag hoppas vi får bilderna...), varefter vi fortsatte ut till soporna. 

I Japan sorteras allting enligt brännbart, icke-brännbart och flaskor/burkar. Det är VÄLDIGT noga med vilka sopor man slänger vart och att man håller sig till reglerna. En av värdinnorna öppnade soporna för att demonstrera vad som skall vart och saker var slängda helt fel. Hon började öppna påsar och placera sopor rätt. Det var aningen extremt, men förståeligt nog. Tur så har vi ganska detaljerade skriftliga instruktioner och det fanns bilder till på förhållarna, så jag tror mig klara mig. Ett par saker stör mig nog, vilket är hur de inte har ett pant-system för det är bara brilliant. Vi ska ta av korkarna och etiketterna på alla flaskor och det känns fel att riva av etiketterna, så det kommer att kännas konstigt. Genomskinliga flaskor samlar Kuroiwa-san (av någon anledning) på så såna, samt uppklippta kartonger skall vi ge åt henne, andra färgade flaskor skall till soporna. Det andra som stör både mig och Anna är hur det inte finns skilda bio-roskisar. Jag har svårt att slänga biorosk bland "brännbart", men det fungerar ju så också...

Infot slutade kring kl. 10-11 och vi bestämde oss med Anna för att gå ut till stan kl. 12.30 för att shoppa schampo och balsam mm. När jag väntade på Anna nere vid skoskåpen var det en grupp som främs bestod av Amerikaner som också skulle gå ut. De talade om hur de ville besöka en onsen men inte kände sig bekväma med att vara nakna. En av dem kom med en "skräckhistoria" om hur hon var i Filippinerna på en "fitness center" där man först satt i en bastu och sedan skulle simma bort svettet naken. Hon hade knappt klarat av det. Lustigt hur den första "kulturshocken" jag får här inte är mot Japan utan andra delar av världen.

Vi gick med Anna via "Kyoto Imperial Palace" parken/trädgården till Doshisha campus för att äta i skolkafeterian. Idag hade jag en betydligt mer "japansk måltid" då jag beställde grönsakscurry. Det var ganska starkt men smakade bra. Som matdryck drack jag kallt te. Från campus fortsatte vi genom hettan till en 7eleven där jag lyfte så mycket pengar jag kunde, vilket endast var  ‎¥‎50 000. På vägen mot campus och Imadegawa-stationen hörde jag någon ropa mitt namn, vilket var mycket konstigt, innan jag såg att det var Joonas, som inte alls hört av sig ännu. Han rörde sig med en grupp människor så vårt möte var kortfattat. Senare skall vi försöka träffas för lunch.

Med metro åkte vi till Shijo där vi försökte lokalisera shoppingcenter. På det första vi  steg in på hittade vi en Starbucks med wifi som vi stannade på och drack matcha frappuchino. Jag uppdaterade min familj och mina vänner hur jag har det och vi fick fram var vi var och hur vi skulle gå.

Som andra stop hade vi Daimaru som var fint och dyrt så vårt besök var kort. Till nästa satsade vi på Teramachi-dori som lär vara det populäraste stället att shoppa på. Just innan Teramachi stannade vi dock inne på en butik med skönhets- och apoteksprodukter. Vi köpte schampo och balsam. Förpackningarna var större än i Finland till min beklagan, men jag lyckades hitta två till priset av en med en extra burk av ...nåt med på köpet så det blev inte och harma mig. Anna köpte samma schampo som jag och hann betala innan jag gjorde mitt fynd, men tur nog lyckades hon få pengarna tillbaka och byta! En sak jag tyckte om var hur de hade små doftkulor som man kunde känna hur schampot doftar. De fungerade alla med pump, så det gick inte helt att öppna förpackningen för att dofta på det...

På Teramachi-dori stötte vi snabbt på en jinja där vi tog lite bilder för det var snyggt och lite oväntat.

Sedan stannade vi på en butik som sålde tarror, pinser, nyckelringar samt någon väska och skjorta med roliga printer. Jag köpte en tygkasse åt mig med gulliga "stalking animals". Kändes Japanskt och var därmed bättre än mitt andra alternativ som var mera grafiskt med kvinnor och krumelurer. 

Vi gick förbi en butik som sålde manga och måste kika in där också. Till min glädje hade dom en liten tv som spelade en Amanchu! anime reklam jag reagerade på så fort jag hörde "Teko" efter att ha sett mangan på första hyllan man ser då man stiger in. Vi köpte ingenting för vi visste inte riktigt vad vi skulle köpa eller hur mangan var ordnad så att vi ens skulle hitta det vi är intresserade av. Jag kände igen vissa titlar, men mycket var nytt och så gällde det att antingen känna till fonten/stilen eller kanjin/kanan som titeln skrivs med.

Så snabbt vi steg ut ur mangabutiken såg jag en butik med figurer och ville kika in på den också riktigt snabbt. De sålde främst billigare figurer men priserna var ganska höga och jag såg ingenting jag var speciellt intresserad av så vi gick ut tomhänta därifrån också.

Vi tittade in på flera andra butiker och hoppades på att hitta små påsar att ha mynt i men hittade inga med tillräckligt många fack. När klockan närmade sig sex och vi ännu promenerade på samma shoppingata insåg vi att vi inte kommer hinna gå igenom allting idag som vi först tänkt och att vi börja bli hungriga. Vi nådde utgången på Teramachi-dori och började leta efter ett matställe. 

Vi åt på Yayoi där man via en automat beställer maten. Jag såg någonting med tofu och beställde det. När jag väl fick maten framför mig insåg jag att rätten även innehåll kött i en sidorätt, men jag klarade av att bli mätt på tofun och riset och plocka åt mig av paprikan. Jag har bestämt mig för att inte vara så noga med maten här. När vi gick ut hade det blivit mörkt. 

Vi tog metron till Imadegawa och gick via 7eleven, därifrån jag köpte meronpan, och en 100 jens butik, varifrån jag köpte ett glas, en skål och en sked med Hello Kitty motiv på (för varför inte?). I en korg vid kassan såg jag små påsar prydda med Plasmagica och ShingancrimsonZ från SHOW BY ROCK!! och måste plocka åt mig dem också. Jag tror det är godis.