Jag höll min avskedsfest den 26.8. Det var riktigt lyckat med många som kunde komma på plats. All mat och dryck räkte till, vilket är något jag alltid stressar över. Dessutom blev min lilla lägenhet aldrig överfull. Samtalen flöt på och jag fick mycket finsk godis att ta med mig till Japan för de dagar då jag börjar längta efter finska sötsaker.
Det känns konstigt att tänka på hur jag inte kommer att se största delen på sju månader. Överlag har jag försökt träffa så många som möjligt och gå med på så många återkommande evenemang jag bara hinner och orkar med. Samma vecka var jag på den sista träffen med ungdomsgruppen, hade tur med att en leffa-anime kertsi ordnades så jag fick mysa på Cajsa med att se på anime flera timmar i sträck en gång till. Jag har varit på bredspelskväll med farmaceuter och på en verkligen snabbvisit till Sveaborg för att hälsa på andra biologer och våra gulisar. Under veckoslutet skall jag och dyka med min pappa och på måndagen skall jag bada bastu traditionellt med Linnea. I och med allt det här har jag insett hur mycket liv jag faktiskt har här i Helsingfors. Och innan jag anklagas för att vara alltför nostalgisk, vill jag påpeka att jag blev glad av att upptäcka det och inte alls så sorgsen. Visst kommer jag att sakna Helsingfors, men det här innebär endast att jag har någonting att komma tillbaka till, och att jag har lyckats skaffa mig flera sociala kretsar utan att riktigt inse det själv. Och det, det är ganska så kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar