I och med att det regnade igår och jag annars också hade ärende till stan idag bestämde jag mig för att vänta en dag med visumupphämtningen. Det var spännande att gå in till Japans Ambassad på Unionsgatan. De gav ett högaktigt intryck av sig och givetvis gjorde jag bort mig på flera sätt.
Efter en selfie utanför ambassaden (så pinsam och otänksam är jag ändå inte att jag skulle ha fotat inne) gick jag in i aulan där receptionisten talade i telefon. Jag såg att Japans ambassad skulle vara på femte våningen och tänkte hjälpa mig själv fram dit. Jag steg på hissen, tryckte på knappen för femte våningen och vänta. Vänta och vänta och vänta medan hissen stod still ända tills hissdörren öppnades igen.
Lite skamset stiger jag ut och säger till receptionisten som nu avslutat sitt samtal att jag har ärende till Japans Ambassad. "Den ligger på femte våningen" "Åker hissen upp dit?" "Jodå, det är en beställd hiss. Tryck bara på knappen nu". Aaahhhh...
Väl uppe på femte våningen får jag ringa på en summer och presentera mitt ärende för att ambassadens dörrar skall öppnas för mig. Jag välkomnas av en manlig vakt som inte säger ett ord utan gesterar för mig att gå via en metalldetektor och sedan fylla i en blankett.
Blanketten var på japanska och engelska, kor och tvärs, med rutor och tomrum lite överallt. Jag fyllde i mitt namn, min adress, såg att jag troligen borde ha fyllt i mitt namn i ett annat rutfällt en det jag skrev det i, och ansåg sedan att det var bra nog som så. Det som återstod på blanketten var en massa förkortningar som jag inte hade någon aning om och som jag inte ides fråga den tysta vakten om.
Vakten förblev dock inte tyst, utan till nästa berätta han åt mig, på finska, att gå fram till disken på den vänstra sidan. Jag går fram till disken på den vänstra sidan. Ingen är på andra sidan. Jag tittar runt en stund och undrar ifall ingen är på kommande och vakten märker min förvirring. Han ber någon komma på plats och någon minut senare kommer det en kvinna som bryskt ber om min CoE och mitt pass. Sedan skall jag gå och sätta mig och vänta på att hon gör visumet klart åt mig.
Förutom den tystlåtande vakten finns det två andra människor i rummet jag befinner mig i. De är båda japaner och jag hör på hur den ena hjälper den andra fylla i en blankett. Klockan tickar och 5-10 minuter senare kommer kvinnan som betjänat mig tillbaka till luckan. Jag stiger upp för att gå efter mitt pass men hon beodrar mig att sitta ner en stund till. Det ligger nämligen en dörr mellan bordet jag sitter vid och disken hon står bakom och två män har transporterat kärror av pappersskräp från hjärtat av Ambassaden till omvärlden. Hon anser att jag skulle ha stått ivägen för deras följande lass.
När jag sedan får komma fram igen ger hon mig mitt pass med visum mot 22€, jämna pengar i kontanter. CoE är nu stansat i mitt pass, bredvid visumet, och hon berättar att dom i Japan kommer att riva bort den. Så ger hon mig tre papper med information om ett Residence Card som jag skall få och ha medan jag är i Japan samt info om vad jag gör om jag vill lämna landet under min vistelse. Med mitt visum får jag nämligen endast anlända till Japan en gång. Om jag vill resa bort en stund och sedan komma tillbaka under året kommer jag att måsta söka om tillstånd för det. Än en gång kom det lite för mycket information lite för snabbt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar