21 september 2016, Richard's House; mulet & duggregn

Idag började dagen kl. 9:30 med info om trafiksäkerhet. Tillfället var lite väl långt och överdrivet förklarande. En jurist och alumn till Doshihsa berättade till oss om cykelregler. De är många och med stänga straff som ingen ändå lyder. Till mina favoriter hör att få upp till 3 månader fängelsestraff med tvångsarbete eller 50,000 yen böter för att inte stanna vid ett stop-märke eller för att inte cykla på rätt sida av gatan (vänster). Man kan också få upp till 50,000 yen böter av att cykla med ett paraply, utan en lampa på natten, för att plötsligt vända riktning eller för att lyssna på musik medan man cyklar. Det är också förbjudet att cykla bredvid varandra eller två på samma cykel (20,000 yen böter). Som sagt har jag sett åtminstone hälften redan under mina två veckor här.

Efter infot blev det kaos i rummet då de började dela ut info för vad man skall göra om man vill cykla till skolan i ett hörn, vad man gör om man vill ta metro till skolan längst fram, två olika sorter av studiekort i de bakre hörnen och ännu någonting femte i det fjärde hörnet. Jag tog en lapp både för cyklande och metron utan att egentligen planera använda dem. Så fick jag äntligen mitt studiekort!

Lite mer har jag också börjat socialisera med de andra. Fastän Anna och Joonas satt på vänstersida av mig under infot satt en kinesisk flicka på min högra sida som jag utbytte några ord med. Jag gick också med Rei och Darcy till 7eleven för att visa hur kopieringen av residency card fungerar då Rei hade fått en dålig kopia och Darcy glömt att göra sitt. Anna och Joonas med Joonas gäng gick åt sitt håll för att fixa cykelgrejen.

Kameraljudet får mig stressa över mitt fotande men jag gör det ändå (dock inte lika bra)

Sen var det dags för lunch. Jag åt lunch i skolkafeterian med Darcy och ett gäng utbytesstuderanden; Madeleine, en Anna från England och en annan från Tyskland, och flickan som bor i Richard's och var med på chokladmötet men vars namn jag inte vet. De verkade redan vara ganska nära och satt och skvallrade? En del av dem berättade att de är bekanta från tidigare men det är nog konstigt och skrämmande hur snabbt vissa klickar skapas... Speciellt då det satt och skvallrade. Jag har hör flera personer tala smått illa om andra och det är någonting jag aldrig riktigt haft i mina kretsar så det känns jätte underligt och smått obehagligt. Tydligen finns det en del människor som är bekanta från tidigare och inte kommer fullt överens och dels finns det grupper som formas med andra som lämnas utanför och drama som skapas av det? Suck. I den här åldern? Verkligen?

Efter lunchen var det dags för orientationen gällade kursregistrationen. Nivå 1 och 2 var i samma klassrum, troligen för att kurserna vi måste och kan ta är ganska liknande och för att vi hade en tolk som försäkrade alla om att vi verkligen förstått systemet. Tolken var en kille från Amerika som själv fyra år tidigare hade varit på utbyte i Doshisha och studerat på nivå 1. Nu studerar han vidare på Doshisha och verkar tala flytande.

Systemet fungerar så att vi tar alla general kurserna. I mitt fall alltså general 2-1, general 2-2, general 2-3, ... osv. Varje kurs är värt ett studiepoäng och det finns tio av dem sammanlagt, med två varje morgon hela året igenom. Därav kommer jag måsta studera 10 poäng japanska, vilket nog passar mig. Det verkar vara Doshishas minimikrav för oss, medan 15 är maximet. Helsingfors universitets gränser är 13-20 poäng. När vi frågade tolken, berättade han att fastän endast två lektioner varje dag verkar vara lite, finns det hela tiden små förhör och prov så då han tog 14 studiepoäng under sin tid hade han fullt upp med det. Ingen aning vad HU har tänkt på med 20 poäng... Eller Cambridge som Madeleine studerar på som ger dem möjligheten gå 30 studiepoäng...

Det finns tre "extra" kurser vi kan ta som går på japanska (om Japans kultur, språk i vardagsituationer etc.) och ett flertal som går på engelska. Vissa av kurserna kräver att man registrerar sig till dem i förväg varefter platserna lottas bland alla ansökarna. Systemet är lite dumt för man hamnar sedan gå kurserna man fått plats på. Om jag t.ex. är intresserad av fyra kurser och anmäler mig på dem alla med tanken att jag kanske har tur och får plats på en eller två, men sedan får plats på alla fyra blir det massor för mig att gå. Men om jag inte anmäler mig till mer än jag kan gå för säkerhets skull är risken lika stor att jag inte får plats på den ena eller dom två jag registrerade mig på... Tur nog finns det flera kurser man inte behöver registrera sig på i förväg som intresserar mig, så jag har nog kurser jag kan gå fastän jag inte får plats på någon av advance registration kurserna. Tydligen är framförallt Ikebana väldigt populärt...

Förutom en blankett för advance registration har vi en blankett för center of global education kurser, men med deras kurser behöver vi inte tävla om platser utan bara lämna in blanketten skilt, för kurserna ordas av centret och går genom ett skilt system.

Sist och slutligen är systemet inte så krångligt, efter att de visade oss hur man fyller i anmälningsblanketten. En del kråtande är det med vad som skrivs upp var, men inte så farligt.  Jag vet nog inte alls vad jag skall välja nu... Ikebana med dåliga chanser givetvis, men vad annat av de 4-5 kurserna jag är intresserad i?

Under infot fyllde vi också i en blankett för ett rabattkort med 10%s rabatt för mat i cafeterian och av böcker i Doshihsas egna handel, mm.. Så presenterade en av våra lärare våra böcker åt oss. Till en början behöver vi bara köpa en som kosta typ 1000 yen så det är inte så farligt!

Nivå 2:s böcker börjandes från den röda

En enkel liten blankett att fylla i för rabattkortet

Jag gick sedan med Rei och Anna för att betala educational fee:n vid en maskin. Jo då, tyvärr finns det hemliga kostnader med att studera här även för oss finländare. Sån tur är summan inte större än 2500 yen och lär gå åt material etc. för våra studier. Vi gick också efter våra rabattkort "Doshisha coop" som vi hamnar betala 3000 yen pant för. Ganska mycket, men vi får det tillbaka så det är helt okej. Vi blev bjudna med på karaoke i kväll av en Shane som studerar på samma nivå som jag och tydligen är bekant med Rei från tidigare. Vad roligt! Det har jag velat gå på länge + mer socialisering!

Reis goda pasta med Annas äckliga te

Med det var vi klara med campuslivet för dagen och fortsatte till Richard's. Rei erbjöd sig göra mat åt mig och Anna. Det blev pasta med ostsås. Riktigt gott! Vi satt länge och talade och lärde känna varandra och varandras länder och kulturer lite bättre. Jag verkar faktsiskt ha en del gemensamt med henne, men det hör till en annan blog... En stund senare kom Rae'La med och vi planerade gå ut till en izakaya vid Imadegawa, nära campus. Madeleine kom också med. Karaoke planerna förstörde för våran del då det först var tal om att gå till kl. 21 men det ändrades till kl. 18, då vi ännu var trötta efter maten. Dessutom hade Rae'La bjudit oss med med ett gäng flickor att gå imorgon redan tidigare, vilket verkade som ett bättre erbjudande och två kvällar i en rad skulle bli lite väl mycket...

Vid izakayan kostade allting 270 yen. Vi beställde gemensamt franskisar med curry och frenchisarada kryddning. Jag åt också någon typ av gelébaserad efterrätt med grädde och röda bönor samt drack någonting alkoholrikt med persiko- och grejpsmak. Jag skulle kalla det en lyckad kväll!

Vad ska vi beställa...?

Franskisarna kryddas!

Nami!