7-8 september 2016, Richard's House, Japan; 24°C & halvmulet
Färden till flygfältet gick problemfritt. Jag hade gjort min boarding check redan hemma så det var bara att gå rakt fram till baggage drop. Min gröna resväska vägde 19,2 kg och den gråa 20,5kg. (Jag tog troligen helt för mycket saker med mig).
Efter en tårfylld avsked fortsatte jag återigen utan problem genom säkerhetskontrollen till terminal 2:s utrymmen. Mitt flyg, eller rättare sagt bussen som tog mig till mitt flyg, avgick från gate 36H. Det var god bit att gå dit genom största delen av flygfältet (tog 15-20 min). Efter att ha rört mig igenom flygfältet väldigt långsamt var jag på plats ganska exakt kl. 16. Jag köpte och mumsade på en focaccia medan jag väntade, då jag inte vågar lita på flygmatens mängd eller kvalité.
 |
| Kontroll nr. 2 mot gate 36H |
Väl på flyget satt jag på plats 31A. Jag
valde platsen själv några veckor innan, baserat på hur det var den enda lediga fönsterplatsen.
Jag hade riktigt bra vyer med sikt från två fönster och vingen i synfältet
men inte i vägen. Bredvid mig satte sig en japansk man som började sova
ungefär så snabbt han satt ner sig. Flyget startade kanske 5-10 minuter sent,
då vi enligt piloten hamnade bli och vänta på några kappsäckar. Flygtiden var/är 9 timmar och 30
minuter. Vädret var smått molnigt men solen lyste fram bland dem.
Ett tiotal minuter efter avfärd delade en
flygvärdinna ut tull-lappar åt alla och en embarkation-disembarkation lapp för mig att
fylla i. Japanen bredvid mig började tjuvläsa lite väl rättframt titta på hur jag
fyllde i mina lappar, mumlade något, men upprepade det inte då jag frågade om vad det var han funderade på. När
jag var klar med tull-lappen bad han om att få låna min penna.
Just före jag skulle börja fylla i lapparna hade jag
tagit fram mitt häfte med japansk grammatik och då japanen såg den började han fråga
mig om jag åkte till Japan för att studera. Vi talade en stund om det ena och
andra. Han hade varit på semester i Skotland och mellanlandade i Finland på sin färd hem. Han
berättade att han gärna skulle besöka Finland någon gång och var speciellt
intresserad av norrsken. En höjdare av diskussions ämne jag måste jag nämna skilt var då han
vid ett skede plötsligt sa att jag har blont hår. Joo, svarade jag. Så talade vi om hur
jag är lång också. Han påpekade en del saker om det japanska språket, bl.a. hur
dom förkortar meningar och lämnar bort bisatser som är underförstådda. Bra
bra… jag höll ju bara på med grammatik för typ kapitel 3 så det var lite annan nivå
på språket där… Riktigt trevlig var han och jag tyckte om våra diskussioner trots att jag lyfter fram de konstigare stunderna här.
Som middag fick jag grönsaksbullar med tomatsås, ris och majs. Han fick någonting japanskt, bl.a. udon som sidorätt då jag hade några salladsblad och lite färsk tomat i stället. Jag fick hålla för skrattet då han började slurpa sina
nudlar och det snart kunde höras slurpande runtom flyget. Att slurpa nudlar är
någonting som hör till japaners nudelätande, vilket Kyoto-reseguiden hade skrivit ett kort stycke
om. Mycket komiskt och aningen underligt och oväntat.
Då jag inte talade med japanen läste jag grammatikhäftet. När jag blev klar
var jag trött nog för att somna. Passligt nog bad flygvärdinnan mig stänga
fönsterluckan kort därefter och snart släcktes flygplanets lampor. Jag vet inte
riktig vad klockan var vid det här skedet, men jag tror tavlan i sätet diagonalt till mig visade att vi hade 6 timmar flygtid kvar…
Jag kan inte påstå att jag sov bra, men lite
sömn fick jag åtminstone. Nästa gång jag tittade på tavlan visade
den att det var 2 timmar kvar. Snart serverades frukost; grönsakspyttipanna och
morots kroketter samt bärkräm. Min tavla började sedan visa en film som handlade om en getflicka som flyttade in hos en rik familj för att hålla sällskap till
deras rörelseförhindrade barn. Tavlan framför japanen började visa den första Harry
Potter filmen. Jag följde med båda, men såg aldrig varken början eller slutet på
nåndera.
Flyget var lite sent till Osaka och landade
ungefär kl.9.10. Kansai International Airport imponerade mig redan första gången
jag googla de, för det är en konstgjord platform på havet. Vädret var molnigt så jag måste vänta länge innan jag så de första skymtarna av land med tätt byggda hus och hav med flera stora båtar som åkte till och från staden.
Landningen gick
bra och jag följde dels med folkmassan och dels med japanen till ett tåg(?) som
förde oss vidare till landstigningen. Jag började köa för mitt residency card
och japanen fortsatte vidare genom en kontroll för japaner. Redan nu stötte jag på japaner som inte talade engelska. Tur nog klarade jag mig genom att visa pappret jag fyllde i på flygplanet och att följa den korta instruktionen jag fick; juugo - femton. Numret på kön jag skulle ställa mig i.
I kön stötte jag på andra utbytesstuderande och
till min goda tur skulle en av dem också till Doshisha. Efter att vi fått våra kort, hämtat våra väskor (som var färdigt uppradade och väntade på oss med personal)
och gått genom tullen, gick vi för att köpa biljetter för Haruka express train
tillsammans, enligt vad vi blivit instruerade att göra. Vi letade efter en kiosk
varifrån vi skulle ha fått köpa billiga telefonkort, för att ringa och berätta
att vi nu var påväg, men hittade aldrig något. Den andra utbytesstuderanden,
Gretchen från Irland, sade sedan att hon bara ringer Office of International
Students med sin telefon och sitt abonnemang. Det fungerade inte, men under tiden hade vi redan hunnit ta oss till tågstationen och stod på rätt perrong där vi väntade på tåget. Vi tänkte att det
berodde på att hon inte hade japans riktnummer (+81) med i numret hon ringde, men fastän jag mycket
klumpigt bad om den av en medpassagerare hjälpte det inte. Därmed bestämde jag
mig för att själv prova ringa och det fungerade. Det blev ett samtal på 1,50€
men det kan inte ha varit så mycket dyrare än alternativen.
Tågresan tog ungefär en timme och under färden fick vi beundra Japanska landskap. Det var mycket små hus, väldigt tätt byggda och nära tågspåren, med ett flertal små risfält emellan. I bakgrunden fanns berg. Idylliskt, kanske, men aningen
slitet också.
 |
| Trött men lycklig |
Väl i Kyoto stod våra Pick-up service volunteers och tog emot oss på perrongen. De bar på skyltar med våra namn på (dock Mia istället för Ella...). Min volunteer, Yuki, hade ritat ett hjärta med Finlands flagga i mitten.
Det var mycket gulligt. Hon pratade ivrigt och skrattade mycket. Förra året
hade hon själv varit på utbyte i Finland, så det var ganska skoj! (Förklarar även flaggan). Resten av resan
gick mera i tystnad och småprat. Vi tog en metro från tågstationen till
Imadegawa-stationen som ligger helt vid Doshishas campus. Vägen till Richard's
House var alltså densamma jag kommer att ta till campus dagligen framöver. I Richard's House blev vi välkomnade av husets "värdinna" Kuroiwa-san som var
MYCKET pratglad. Jag förstod det flesta hon sa men hade inte riktigt svar att
komma med. Mycket hai, hai, och nickningar. Förutom småprat kom det info, dels
sånt jag hört och kännt till sedan tidigare och dels helt nya saker. Allting
förstod jag inte och allting hann Yuki inte förklara, men på det stora hela är
allting klart. Imorgon har vi Dormitory Orientation och då klarnar säkert resten sig upp!
Mitt rum är mycket rent och snyggt. Både Kuroiwa och Yuki sa kiree om och om igen då vi äntligen kom fram till det. Det är
16 kvadrat stort, men helt mysigt och passlig för mig. Jag tycker speciellt mycket om det stora fönstret, balkongen och min vy!
Klockan var redan över två då det var dags för Yuki att lämna mig ensam på mitt nya rum. Efter att ha pustat ut någon minut började jag skriva på det här - för oj så jag hade mycket att skriva om! Någon timme senare ringde Anna på min
dörr. Hon fixade bl.a. nät åt mig, vilket jag själv inte hade lyckats med och sedan gick
vi ut för att äta.
Kyotos gator är smala och ojämna. Längs med en liten sidogata hitta jag bambu och på ens större gata trampade jag på ett gult blad som var delat i två lober. Jag titta upp och såg ett stotligt lövverk på mina favoritblad. Ginko biloba! Här växer Ginko biloba! Jag ides inte bli och fota, men ni kan ta för givet att jag smugglar tar med mig något blad som en souvenir. Det är trots allt en person, då hon gick igenom sin kameraväska en timme tidigare hittade en torkad och pressad Silene i ett av de platta facken som skriver detta.
Anna, som redan spenderat en dag i Kyoto tog mig till ett ställe som serverade vegetarisk pasta, men av
någon anledning serverade de inte mat nu (fastän de ledde oss till ett bord och gav oss menyer). Så vi fortsatte till ett hamburgarställe (グランドバーガーGRAND BURGER) där jag lyckades beställa en avokadohamburgare utan kött, utan problem! (Niku tabemasen, niku ja arimasen!) Det smakade bra, brödet var mjukt och avokadon färsk. Kanske inte den ideala "första måltiden i Japan" men vi var hungriga, det var nära, och det var vegetariskt!
 |
| Avokadoburgare |
Efter maten gick vi (via Richard's House) till
en matbutik som låg en bit bort (フレスコ 河原町丸太町店). Jag köpte te på flaska, matcha och takenoko. Då vi steg ut ur butiken var klockan redan åtta och det hade blivit mörkt. Vi traskade hem medan vi lyssnade på hur cikadorna sjöng i trädgården bredvid. Vi det här laget, efter vad som känns som en av de längsta dagarna i mitt liv, var jag så trött att jag nästan kunde ha somnat stående, men jag tvingade mig själv skriva klart det här.
Oyasumi! Sällan är man lika lycklig över att få gå och lägga sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar