Jag vaknade ungefär halv åtta till att jag hade det hett. Jag vet inte ännu hurdan temperatur jag vill leva i och efter att ha haft eakon på hela kvällen fick jag så pass kallt att jag stängde av den till natten. Det första jag gjorde på morgonen var därmed att sätta på den igen, vilket är någonting jag sportat med mycket. Jag tog en dusch och försökte få i mig lite morgonmål; teet jag köpte igår, en semla jag tog med mig från flyget och mellanmålskex jag har med mig från Finland. Jag saknade lite min aptit och uppdaterade äntligen Facebook med ett meddelande om att jag är vid liv och har det bra medan jag långsamt smuttade på maten.
Kl. 9.15 träffades alla från Richard's House, Hawaii House och ett tredje närliggande boende i Richard's House lounge för ett infotillfälle. Rummet var fullt och vi började med att gå igenom ifall alla var på plats baserat på rumsnummer. Jag satt längst till ingången så Kuroiwa-san började med mig och jag kunde inte bara följa med i andras spår utan måste inse själv vad det är jag skulle göra och säga. Tur nog är 部屋番号 (heya bango - rumsnummer) lätt att förstå.
Då alla var på plats (det fanns ett par som försovit sig) fick vi papper med ordningsreglerna på japanska och engelska. Så presenterade de tre värdena/värdinnorna sig och efter deras presentationvar det dags för våran. Vi skulle säga vårt namn, varifrån vi kommer och vilket rum vi bor i.
(Hajimemashite! Era desu. Finrando kara kita. Heya bango wa san maru nana desu. Yoroshiku onegaishimasu! - Trevligt att träffas! Jag är Ella. Jag kommer från Finland. Mitt rumsnummer är 307. Trevligt att träffas!)
Många var från Amerika, ett par från Frankrike och andra Europeiska länder, t.ex. Tyskland och Skotland. Majoriteten var säkert ändå från Asien, främst Kina. Så började en av värdinnorna läsa upp vad som stod på pappret. Reglerna var ganska självklara. Alla husen är endast för kvinnor, inga män får komma in och ingen, man eller kvinna, får bli övernatten. I Richard's House skall vi ta av oss skorna vid ingången och lämna dom i våra egna små skoskåp. Jag tycker det är så gulligt japanskt. Vi får elräkning till våra egna postfack en gång i månaden och de ska vi komma ihåg att betala (jag kommer absolut att glömma titta i mitt postfack med jämna mellanrum). Hyran och futonbetalningen har jag redan gått igenom. Vi skall inte tappa bort våra nycklar, inte göra ändringar på rummen, inte störa på något sätt och det är tystnad kl. 22-8. Annars får vi komma och gå hur vi vill, bortsätt att vi inte får vara borta längre än en månad utan att meddela i förväg. Jag tycker inte reglerna verkade värst strikta eller svåra att följa. Som följande tog Kuroiwa bilder på oss, enligt husen och våningarna som vi bor på (jag hoppas vi får bilderna...), varefter vi fortsatte ut till soporna.
I Japan sorteras allting enligt brännbart, icke-brännbart och flaskor/burkar. Det är VÄLDIGT noga med vilka sopor man slänger vart och att man håller sig till reglerna. En av värdinnorna öppnade soporna för att demonstrera vad som skall vart och saker var slängda helt fel. Hon började öppna påsar och placera sopor rätt. Det var aningen extremt, men förståeligt nog. Tur så har vi ganska detaljerade skriftliga instruktioner och det fanns bilder till på förhållarna, så jag tror mig klara mig. Ett par saker stör mig nog, vilket är hur de inte har ett pant-system för det är bara brilliant. Vi ska ta av korkarna och etiketterna på alla flaskor och det känns fel att riva av etiketterna, så det kommer att kännas konstigt. Genomskinliga flaskor samlar Kuroiwa-san (av någon anledning) på så såna, samt uppklippta kartonger skall vi ge åt henne, andra färgade flaskor skall till soporna. Det andra som stör både mig och Anna är hur det inte finns skilda bio-roskisar. Jag har svårt att slänga biorosk bland "brännbart", men det fungerar ju så också...
Infot slutade kring kl. 10-11 och vi bestämde oss med Anna för att gå ut till stan kl. 12.30 för att shoppa schampo och balsam mm. När jag väntade på Anna nere vid skoskåpen var det en grupp som främs bestod av Amerikaner som också skulle gå ut. De talade om hur de ville besöka en onsen men inte kände sig bekväma med att vara nakna. En av dem kom med en "skräckhistoria" om hur hon var i Filippinerna på en "fitness center" där man först satt i en bastu och sedan skulle simma bort svettet naken. Hon hade knappt klarat av det. Lustigt hur den första "kulturshocken" jag får här inte är mot Japan utan andra delar av världen.
Vi gick med Anna via "Kyoto Imperial Palace" parken/trädgården till Doshisha campus för att äta i skolkafeterian. Idag hade jag en betydligt mer "japansk måltid" då jag beställde grönsakscurry. Det var ganska starkt men smakade bra. Som matdryck drack jag kallt te. Från campus fortsatte vi genom hettan till en 7eleven där jag lyfte så mycket pengar jag kunde, vilket endast var ¥50 000. På vägen mot campus och Imadegawa-stationen hörde jag någon ropa mitt namn, vilket var mycket konstigt, innan jag såg att det var Joonas, som inte alls hört av sig ännu. Han rörde sig med en grupp människor så vårt möte var kortfattat. Senare skall vi försöka träffas för lunch.
Med metro åkte vi till Shijo där vi försökte lokalisera shoppingcenter. På det första vi steg in på hittade vi en Starbucks med wifi som vi stannade på och drack matcha frappuchino. Jag uppdaterade min familj och mina vänner hur jag har det och vi fick fram var vi var och hur vi skulle gå.
Som andra stop hade vi Daimaru som var fint och dyrt så vårt besök var kort. Till nästa satsade vi på Teramachi-dori som lär vara det populäraste stället att shoppa på. Just innan Teramachi stannade vi dock inne på en butik med skönhets- och apoteksprodukter. Vi köpte schampo och balsam. Förpackningarna var större än i Finland till min beklagan, men jag lyckades hitta två till priset av en med en extra burk av ...nåt med på köpet så det blev inte och harma mig. Anna köpte samma schampo som jag och hann betala innan jag gjorde mitt fynd, men tur nog lyckades hon få pengarna tillbaka och byta! En sak jag tyckte om var hur de hade små doftkulor som man kunde känna hur schampot doftar. De fungerade alla med pump, så det gick inte helt att öppna förpackningen för att dofta på det...
På Teramachi-dori stötte vi snabbt på en jinja där vi tog lite bilder för det var snyggt och lite oväntat.
Sedan stannade vi på en butik som sålde tarror, pinser, nyckelringar samt någon väska och skjorta med roliga printer. Jag köpte en tygkasse åt mig med gulliga "stalking animals". Kändes Japanskt och var därmed bättre än mitt andra alternativ som var mera grafiskt med kvinnor och krumelurer.
Vi gick förbi en butik som sålde manga och måste kika in där också. Till min glädje hade dom en liten tv som spelade en Amanchu! anime reklam jag reagerade på så fort jag hörde "Teko" efter att ha sett mangan på första hyllan man ser då man stiger in. Vi köpte ingenting för vi visste inte riktigt vad vi skulle köpa eller hur mangan var ordnad så att vi ens skulle hitta det vi är intresserade av. Jag kände igen vissa titlar, men mycket var nytt och så gällde det att antingen känna till fonten/stilen eller kanjin/kanan som titeln skrivs med.
Så snabbt vi steg ut ur mangabutiken såg jag en butik med figurer och ville kika in på den också riktigt snabbt. De sålde främst billigare figurer men priserna var ganska höga och jag såg ingenting jag var speciellt intresserad av så vi gick ut tomhänta därifrån också.
Vi tittade in på flera andra butiker och hoppades på att hitta små påsar att ha mynt i men hittade inga med tillräckligt många fack. När klockan närmade sig sex och vi ännu promenerade på samma shoppingata insåg vi att vi inte kommer hinna gå igenom allting idag som vi först tänkt och att vi börja bli hungriga. Vi nådde utgången på Teramachi-dori och började leta efter ett matställe.
Vi åt på Yayoi där man via en automat beställer maten. Jag såg någonting med tofu och beställde det. När jag väl fick maten framför mig insåg jag att rätten även innehåll kött i en sidorätt, men jag klarade av att bli mätt på tofun och riset och plocka åt mig av paprikan. Jag har bestämt mig för att inte vara så noga med maten här. När vi gick ut hade det blivit mörkt.
Vi tog metron till Imadegawa och gick via 7eleven, därifrån jag köpte meronpan, och en 100 jens butik, varifrån jag köpte ett glas, en skål och en sked med Hello Kitty motiv på (för varför inte?). I en korg vid kassan såg jag små påsar prydda med Plasmagica och ShingancrimsonZ från SHOW BY ROCK!! och måste plocka åt mig dem också. Jag tror det är godis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar