Jag hade ingen väckning på då jag tänkte att jag nu om någonsin förtjänar sömn. Jag vaknade 9-10 tiden och hade det hett återigen. Liksom igår sov jag med eakon avstängd och fick sätta på den så fort jag kom upp ur sängen. Jag öppnade datorn, kollade mina meddelanden så gott det gick och började skriva blogg. Hela förmiddagen gick åt till det.
Jag åt "frukost" tolvtiden, vilket bestod av meronpan och te. (Jag är inte en frukostmänniska vare det sig när jag äter eller vad jag äter - bloggläsare ta inte modell). Meronpan - melonbröd är ett sött mjukt bröd med ett rutmönster på ytan likt en melon. Det var gott och kostade inte mer än ¥100.
 |
| sött och gott |
När klockan närmade sig tre började jag känna behovet för mer mat och bestämde mig för att ta mig ut ensam för första gången. Som mål hade jag en matbutik på andra sidan Kamogawa-floden i mitt närområde. Dock gick jag inte den raka vägen till butiken utan såg floden och kände ett starkt drag till flodstranden. Vyn var vacker!
Vattnet var lågt och det fanns stenar över floden som man kunde hoppa på över till andra sidan. En del av dem var formade som sköldpaddor! Stället var populärt och jag såg både barnfamiljer, ungdomar och vuxna. Många fotade eller fiskade eller bara satt och njöt.
Jag blir väl till mods varje gång jag får besöka vattendrag och nådde ett inre lugn av att se att någonting så här fint, lugnande och roligt finns bara en 15 minuters promenadväg från mig!
Förutom att ha fått mig på gott humör fick floden mig att glömma allting om vart jag ursprungligen skulle. Jag gick kors och tvärs på intressanta gator istället för att följa rutten till butiken som jag kollat upp på förväg och hittade inte till den mera. Däremot såg- och besökte jag ett antal mindre närbutiker i hopp om att hitta vettiga ingredienser för matlagning, men alla jag gick in på var mera för snabbmat och absoluta nödvändigheter än vardagliga inköp. Slutligen köpte jag lite pasta, tofu, soija, sallad, ägg och olivolja från en 7eleven då jag ändå behövde besöka en för att lyfta mer pengar för variösa räkningar. Det blev en enkel med duglig måltid av dem. Så fort jag var hemma igen såg jag att Anna 20 minuter tidigare hade frågat mig med för en butiksfärd till samma butik jag hade gått ut för att besöka, men glömt bort vid något skede... Tyvärr var jag 10 minuter sen till att svara på hennes meddelande och hon hade hunnit gå ut på egen hand hon med. Åtminstone hade jag nu mat för dagen och morgonen.
Jag googlade japanska vegetariska recept medan jag väntade på att pastan kokade och bestämde mig för att satsa på att köpa specifika ingredienser för specifika rätter inom de närmaste dagarna för att samla på mig vettiga grejer. Det var väldigt svårt att köpa mat utan att veta vad exakt det är man köper. Ta soija som exempel. Det fanns flera burkar på rad, i olika storlekar, med vitt skilda pris och olika namn. Jag köpte koikuchi shoyu för det var billigt, kom i en förpackning som varar hela min vistelse och verkade "normal". Hemma visade sig att jag hade köpt mörk soija, alltså den allra vanligaste soijan som används. Jes! Om det inte redan har kommit fram är alltså allting på japanska på etiketterna och varorna. Det gäller att gissa, se på bilder och känna till ens en del kanjin/kunna hiragana och katakana.
Till efterrätt åt jag SHOW BY ROCK!! godiset medan jag än en gång beundrade sikten från mitt fönster. Jag spenderade också hela eftermiddagen med att turvis stänga av och sätta på eakon och med att försöka hitta rätt balans i vilken temperatur jag vill ha. Då jag har den på blir det för kallt, men när jag har den avstängd eller på en nivå jag hoppas är passligt varm tar det inte länge innan luften känns tung. Usch så jobbigt! Trial and error... trial and error....
 |
| Telefonstolpar hör till min Japan-estetik |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar