Jag har vaknat ganska tidigt, kring kl. 7-8 varje morgon. Morgnarna går med att följa upp e-post och social media och med att googla och ta reda på allt mer om Kyoto. Idag läste jag om klubbar i Doshisha. Doshisha har 410 olika klubbar med allt från musik till sport och konst, med en klubb för aviation och en yachtklubb bland mina favoriter. Jag vill gå med i en men jag är inte riktigt säker i vilken. Kanske någon konstinriktad? Jag saknar mina dagar i kuvisen...
Kl. 11 hade vi en brandövning med Richard's House, Hawaii House och Friend Peace House, som alla delar samma gårdsplan. Vi samlades i loungen som tidigare men fortsatte snabbt ut till gården där en brandman kom emot oss med enkla fällbara skyltar med lågor på samt sex brandsläckare. Han demonstrera först hur släckaren skall användas varefter vi själva fick prova fälla skyltarna med lågorna. Först ropar vi 火ぎだ (kagida - det brinner) varefter vi tar bort den gula säkerhetspinnen, lyfter upp slangen och trycker ner handtaget för att börja spruta vatten medan vi varsamt närmar oss "elden" för att nå den. Det hela sker med mycket fnitter.
Under övningen kör en brandbil på plats och både branmännen och Kuroiwa-san tar mycket foton. Vi posera framför brandbilen med branmännen och jag hoppas ännu också någon dag få bilderna...
Så fortsatte vi inomhus och fick höra vad vi skall göra om det sker en jordbävning eller någon annan katastrof. Alla instruktioner idag har endast gått på japanska, både som prat och som en informativ brochyr. Jag förstår majoriteten, men en del detaljer blev oklara, vilket kanske inte är så bra med tanke på hur viktigt det är att veta vad man skall göra i olycksfall. Så mycket vet jag att jag skall gömma mig under bordet om jag upplever en jordbävning och att det vore vettigt att packa en väska inför olycksfall... Tur nog är det enkelt att hitta och läsa vidare instruktioner på nätet på valfritt språk!
Efter övningen tog jag mig tillbaks till rummet där jag studerade inför nivåprovet på onsdagen. Plötsligt knackade någon på min dörr, vilket visade sig vara Anna som meddelade att hon har tråkigt så hon tänkte fixa min wifi åt mig. Jag hade redan lyckats fixa det själv, fastän den enbart fungerar på min tablett och inte min telefon. Så gick vi ut för att testa på 回転寿司 (kaiten-zushi - rullbandssushi).
Vi gick ut längs med Imadegwa-dori till närmaste くら寿司 (Kura sushi), som låg lite på 2km/c. 30 min. från oss. På stället fick vi ett bordsnummer och så var det upp till oss själva att luska fram hur allting fungera. På bordet fanns en lista på all sushi som man kunde beställa och beställningen gjordes via en skärm. Bilder på sushin fanns överallt vilket förenklade det hela. Rullbandet löpte bredvid oss konstant med sushi vi först inte vågade plocka åt oss, men som vi sedan insåg att var för alla, trots numreringarna på dem.
Jag åt きゅうり巻, なり och たまご焼き. Tallrikarna fälldes ner i en öppning vid bordet och baserat på det fick vi vårat kvitto vid kassan sen. All sushi kostade endast 100yen så det var riktigt förmånligt och ganska gott också!
Efter sushin fortsatte vi promenera söderut, förbi 二条城 (Nijōjō - Nijo slott) till en mindre (jämfört med Teramachi-dori) shoppingata.
Klockan var redan närmare sex så ställena började stänga men ett par butiker hann vi se in i. Före vår hemfärd köpte vi varsin taiyaki (min med äppelfyllning) som visade sig vara en trevlig och god vägkost. Vägen till Richard's House härifrån var ganska lång, närmare 4km, men gick snabbt och enkelt då vi hade sällskap av varandra och staden ännu var ny och intressant.
Kvällen slutade dock inte där. Båda har vi velat besöka en izakaya och var lite sugna på att prova på en ikväll. Enda problemet var att vi inte visste var våra närmaste ligger... Ett skynke på en sidogata kikade vi in genom, men trots en lapp med alkoholpriser vid ingången, såg det alldeles för privat ut för att vi skulle ha våga ta oss längre in. Ett annat ställe var fullt och därmed blev vi och vandra runt gatorna tills vi hittade ett ställe norrut, nära ett mindre köpcentrum. Platsen var liten och mysig, även om det kunde ha fått vara ännu mindre för vår smak... Stället serverade både meksikanskt och okinawa:nskt och var dekorerat med trä och varma toner. Servitrisen var den första som har frågat oss om vi vill ha betjäning på japanska eller engelska.
Vi tog varsin drink gjord på alkohol från Okinawa med mangosmak. Det var gått och vi fortsatte på samma linje men drink nummer två som smakade som mango och passionsfrukt. Prisklassen var kring 600-700jen. Jag tror lite servitrisen skulle ha velat att vi beställer mat också (med tanke på deras business eller våran hälsa), men fastän listan såg bra ut var det ingenting som vi var sugna på nu.
Anna har hunnit köpa både sake och umeshu under vår korta vistelse här i Japan och jaa... en sak ledde till det andra och vi fortsatte sedan till hennes rum där jag smakade på hennes sake, som smakade äckligt men var helt gott blandat med äppelsaft, och umeshu som jag har svurit på att är så äckligt att jag inte dricker en droppe av det till i mitt liv men som jag ändå blivit nyfiken på tackvare hur mycket Anna har talat om det. Nu får jag dricka upp(?) mina ord för hennes umeshu smakade faktiskt gott! Den smakade färska plommon och hade inte en myskig bismak som den jag druckit av tidigare.
Min första måndag i Japan avslutades därmed först efter ett flertal drinkar kl. 2 på natten. En mycket bra start på veckan, säger jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar