Efter att ha flitigt kollat upp alla kurser igår var jag inte så oroad över hur registrationen av dem skulle gå idag. Av någon oförklarlig anledning var jag inte heller oroad över vilken nivå jag skulle tilldelas. Kanske jag helt enkelt inte orkade ta stress över det, eller så kändes det som att jag ändå skulle bli satt i gruppen som passar mig bäst?
Vi gick till Doshisha tillsammans med Anna och stötte på Joonas på vägen. Han ville till nivå 5 och vi hoppades båda på 2. Väl uppe på tredje våningen i Kofukan-byggnaden var det fullproppat med folk. Vi fick nästa kämpa oss till listorna på väggen. "Jes!" Hörs det från Joonas som slapp till nivå 5. Min blick följer hans och några rader ovanför Joonas namn ser jag till min lättnad "II" skrivet bredvid mitt. "Ei voi olla totta" utropar Anna. En stund tror jag hon nådde nivå 3 men så skrattar hon att hon hamnade till den första. Fem minuter sen, ute på gården i regnet skämtade vi om hur det ändå kommer att gå så och nu är det verklighet för henne. Förhoppningsvis börjar de inte helt från grunderna på hennes nivå och hon ändå får någonting ut av studierna. Vi stötte på ett par andra som också hamnade på den första nivån och de var alla lite oroade över det.
 |
| Resultat! |
Jag är lite glad att vi är alla i olika grupper för nu måste vi hitta nya kontakter. Jag brukar ha svårt att skapa nya sociala band då jag redan har ett eller ett fåtal fungerande, för jag känner inte riktigt behov för mer, men här vill jag verkligen träffa massor med nya människor. Jag hoppas också att socialiseringen blir lättare när studierna väl börjar, för just nu med Richard's House har vi inte riktigt gemensamma utrymmen som folk spenderar mycket tid i vilket gör det hela svårt. Eller sen gjorde jag dumt då jag bara hängde med Anna dom första dagarna och missade skapandet av klickar. Jag bara såg aldrig någon nånstans i huset mer än i förbifarten på väg ut eller in...
Efter att vi fått veta våra nivåer skulle vi träffas i klassrum där vi skulle få höra hur vi registrerar oss på kurser osv.. Hursomhelst blev det inget info, utan två lärare kom på plats och informerade oss om att tillfället avbokas pga. tyfonen som härjade på utomhus. Visst, det har regnat hela morgonen, visst har de lovat ännu mer regn till eftermiddagen men en avbokning? Seriöst? Hur förhindrar vädret oss från infotillfället? Jag förstår inte...
Jag fortsatte till 7eleven, tog en kopia på min residency card vid deras kopieringsmaskin och lämnade tillbaka kopian till ett av Doshishas kontor, i ett av Doshihsas byggnader. Jag lämnade också min Richard's House Pledge och hämtade följande räkning för hyran från ett annat av Doshihas kontor, i en annan av Doshihsas flera byggnader. Så mycket flängande fram och tillbaka.
Därifrån fortsatte jag och Anna till Yodobashi Camera norr om Kyoto Station där vi efter två timmar lyckades skaffa ett sim-kort till mig. Jag skaffade endast ett mobilpaket från operatorn OCN, vilket tydligen är det enda operatorn som går att skaffa ifall man inte har ett japanskt bankkort. Det här var för övrigt vad alla verkade ha valt. Öppnande av kontraktet var ganska dyrt, kring 7800 yen, men paketet jag valde (3.0 BG/mån) kostar endast 1188 yen/mån och är förmånligt.
Det tog så länge eftersom vi blev och fundera på huruvida simkortet fungerar med våra telefoner och för att vi överlag hamnade bli och vänta eller fundera på det ena och det andra. Sån tur var alla tre, som i tur och ordning betjänade oss vänliga och lät oss tom. testa ifall simkortet fungerar i våra telefoner, trots att vi var beredda från första början att "köpa blint", vilket de inte ville att vi skulle göra (därav allt väntande och funderande och stillastående). Anna lyckades inte skaffa sitt för man skulle betala en liten summa med sitt bankkort för att ge dem sina koder och hennes kombinationskort verkade inte fungera. Tur har hon andra bankkort med sig i Japan, så hon får det förhoppningsvis skaffat senare.
Efter simkorten tittade vi runt i varuhuset och åt på deras restaurangvåning. Restaurangen vi valde gjorde reklam för vegetariskt vid dörren men hade ingenting på sin lista. Tur nog fick jag en fullt vegetarisk rätt genom att fråga. Lite fick vår servitris springa fram och tillbaka, men hon förstod genast vad jag ville, så det var trevligt. Maten var god och i och med att morötter är så dyra i matbutikerna blir jag alltid extra glad av att se dem i mina portioner!
 |
| Friterad sparris, aubergine, morot, lök och paprika/chili med kål, ris och miso |
När vi gick ut ösregnade det. Tur kunde vi lätt slinka ner till metron och så var det inte långt att gå till Richard's från Imadegawa-stationen. Mina skor har varit genomvåta hela dagen igenom (det var inte så roligt i varuhuset) men mina kläder har hållits relativt torra. Tur nog blåser det inte så mycket som det regnar så paraplyet är effektivt.
Hemma igen har jag varit i kontakt med flera från Finland. Både min mamma och Andrea kommentera på tyfonvarningarna i Japan, så jag antar att jag borde vara lite mer på min vakt och att det kanske låg någonting i att inte ordna orientationen idag. När jag nu följer med japans meteorologiska sida anger den faktiskt warning för heavy rain och landslides samt advisory för gale. Hoppsan! Sånt här är jag inte van med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar